Att döda ett barn
Läs novellen och svara på frågorna. Diskutera gärna frågorna med en kompis. Det finns en ordlista längst ned. Samtidigt som du läser novellen kan du lyssna på en uppläsning här.
Att döda ett
barn
av
Stig Dagerman (1923-1954)
Det är en lätt dag och solen står snett på över slätten. Snart ska
klockorna ringa, ty det är söndag. Mellan ett par rågåkrar har två unga
hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker
fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna
skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper
sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna
dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet
på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag
skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det
nyskurna brödet på ett blått fat. Det far ingen skugga över köket och ändå står
mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en
lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och
bredvid en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den
vackra bilden skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de
får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn
tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet
skall de låna en båt och ro långt ut.
Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsätet vad han säger,
hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten.
Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen
står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och njuter
av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över
bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den
röd av blod. Men samtidigt som mannen i bilen i den första byn slår igen dörren
till vänster om sig och drar ut startknappen öppnar kvinnan i köket i
den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet som har knäppt sitt
livstycke och knutit sina skor står på knä i soffan och ser ån som slingrar sig
mellan alarna och den svarta ekan som ligger uppdragen i gräset.
Mannen som skall förlora sitt barn är färdigrakad och viker just ihop
spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är
bara sockret som fattas och modern säger åt sitt barn att springa över till
Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen
efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt
ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker
det hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen
viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall
ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar. Det är inte långt
till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över
vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små
röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen
höjd och se bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm
bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade
telegrafstolparna skymta förbi som grå skuggor. Det fläktar
sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert
mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu.
Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute
på slätten går det ännu finare. Mannen är lycklig och stark och med högra
armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom
till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall
han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter flickan
åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och
hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar och hur blankt det skall
ligga. Ty så barmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man
dödar ett barn är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker ut sin fasa kan
hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta
barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita
tänder och om en roddtur och barnet själv kan stänga en grind och börja gå över
en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela den
sista minuten ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka
med tysta åror. Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned
över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder.
Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål
av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i
blod och grus och ett barn ligger oroligt på mage med ansiktet pressat hårt mot
vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe
utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma.
Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns
sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat
sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en
gång lycklig man som dödat det. Ty den som har dödat ett barn åker inte till
havet. Den som ha dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid
sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar
ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skiljs
är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna
tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att
besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är
lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av
sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt
är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent.
Frågor
1.
Vilka sitter i bilen? Vart är de på väg?
2.
Vilken årstid är det? Var och hur får man veta det? Vad
skriver författaren? Citera gärna!
3.
Varför har författaren valt just den årstiden, tror du?
4.
När i texten förstår man för första gången att ett barn
kommer att dö?
5.
Hur många gånger i texten står det att ett barn kommer
att dö? Vilken betydelse har det för hur du tänker när du läser berättelsen?
6.
Under hur lång tid utspelar sig novellen? Vilka tidsmarkörer (tidsangivelser) finns det
i texten, som visar hur lång tid något tar?
7.
Ge exempel på att texten har en parallellhandling! Vilka olika scener hoppar författaren mellan?
Hur ofta byter författaren perspektiv?
8.
Vem är berättelsens huvudkaraktär?
Vad i texten är det som gör att läsaren får den karaktärens perspektiv?
9.
Hur förändras huvudkaraktären genom berättelsen?
10. Varför
springer barnet över vägen?
11. Hur
ofta använder författaren ordet "efteråt"?
12. Hur
påverkas textens rytm av att ordet upprepas?
13. Vilken
stil använder författaren, tycker du?
14. Vilken
är den centrala konflikten i
berättelsen? (Läs om konflikter i noveller här.)
15. Vilken
händelse är berättelsens klimax?
16. Har
berättelsen något budskap, tycker du?
Några ord
rågåkrar: åkrar (fält) där det växer råg (ett sädesslag)
gnolande: nynnande,
sjungande utan eller med få ord.
roddtur: ro med en
liten roddbåt utan motor.
rutorna:
bilfönstren.
kylaren: fartvinden
kyler ner bilmotorn genom ett galler.
kofångaren: stötdämpare
eller stötfångare på bilen.
hägg: buske med
blommor som har en stark doft.
startknappen: på gamla
bilar startades bilen med en knapp.
alarna: en sorts
träd.
ån: ett litet
vattendrag, som rinner genom ett landskap.
nytjärade: tjära
användes ofta förr i tiden för att skydda trä.
nymornade: nyvakna,
vaknade nyss.
telegrafstolparna: höga pålar
eller stolpar som leder telefontrådar genom landskapet.
fläktar: blåser.
vindrutan: bilens
främre fönster.
färdas: åker.
förnär: illa, skada.
Den som inte "gör en fluga förnär" kan inte skada någon.
krängningar: svängningar.
skiljs: går åt olika
håll.
obarmhärtigt: hårt,
skoningslöst.
