Dikten i dörren

-
Ur Illiaden (troligen av Homeros, ca 8-700 f kr.) 

Illiaden skrevs på hexameter (versmåttet, tempot kallas hexameter). Moderniserad översättning, ursprungligen en känd översättning från grekiska av Erland Lagerlöf (1912). Så här börjar verket:

Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles
olycksdiger till tusende kval, för achaiernas söner,
och som till Hades en mängd av besjälade krigaresjälar
störtade ned och lät hjältarnas lik för hundar och fåglar
bliva på marken till rov - det skedde, som Zeus ju det ville -
allt från den stund, då de började först att sig tvistande söndra
Atreus' son, härskarornas drott, och den ädle Achilles.


Populära inlägg i den här bloggen

-
Bild
Här kan du hitta mina 3 tips när du studerar hemma:   Klicka på "Läs mer", så kan du se filmen.   
Läs mer

Glad sommar!

-
  SOMMARDAG av Erik Lindorm (1889-1941) Nu sjunger marken under mina fötter och lekfull vindil blåser i mitt hår, där gnolande och sommaryr jag går en väg med blekta barr och blanka rötter, som solen full med gröna fläckar sår. Mot skrovlig tallbark fågelnäbbar spika och ludna bromsar brumma mig förbi. Ur molnen skär en svalsvärms visselskri. Jag själv är flygstark och jag ville skrika mig hes av glädje för att jag är fri. Det är så stort att jag får gå på jorden ännu en sommar, full av doft och sken, och bjudas in av varje dikesren till smultronmiddag på de gröna borden och sova ut på någon skuggig sten. Så tackar jag min jord att jag får vara vid liv, en människa, ett blod, ett jag, ett hjärta, som kan slå med lätta slag och låta sorgsna drömmerier fara som moln i fjärran på en sommardag.
Läs mer

Dikten i dörren

-
I denna dikt av Julia Nyberg, som är tonsatt och har blivit en känd visa, berättar diktjaget om sorgen över en stupad soldat. Strömkarlen i dikten är ett annat namn för Näcken, som är ett mytiskt väsen i den svenska folktron. Det berättas om Näcken att han sitter naken i vattnet på en sten och spelar fiol så vackert att han lockar dit människor, som drunknar. En bajonett, som nämns i dikten, är ett spjutliknande vapen som man kan sätta längst ut på ett gevär så att geväret blir ett spjut.  DEN STACKARS ANNA , eller MOLL-TONER från NORRLAND (1828)                                         av Julia Nyberg (1785-1854)               V årvindar friska             Leka och hviska, Lunderna kring, likt älskande par.      ...
Läs mer