Dikten i dörren
Nu är det dags för Eddan igen, den sjunde strofen nedan. Ur Den poetiska Eddan, i översättning av Erik Brate (1854-1927), Valans spådom: 1. »Hören mig alla heliga släkten, större och smärre söner av Heimdall; du vill ju, Valfader, att väl jag täljer forntida sägner, de första, jag minnes. 2. Jättar, i urtid alstrade, minns jag, som mig fordom fostrat hava; nio världar jag minns, och vad som var i de nio, måttgivande trädet under mullen djupt. 3. I åldrarnas morgon, då Ymer levde, var ej sand, ej sjö, ej svala vågor; jorden fanns icke, ej upptill himlen; ett gapande svalg fanns men gräs fanns ingenstädes. 4. Innan Burs söner lyfte landen i höjden, de som mångberömd Midgård skapade. Solen strålade från söder på stenar, och gröna örter grodde i marken. 5. Solen kom från söder i sällskap med månen på höger hand över himlaranden. Solen ej visste, var salar hon hade, månen ej visste, vad makt han hade, stjärnorna ej visste, var de skimra skulle. 6. Då drogo alla makter till sina domares...