Inlägg

Visar inlägg från november, 2020

Månadens dikt

Vi närmar oss julen och då finns det särskilt en dikt som jag tänker på. Eftersom den är lite längre kan vi behöva träna på den fram till jul... Tomten  av Viktor Rydberg Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881. Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Står där så grå vid ladgårdsdörr, grå mot den vita driva, tittar, som många vintrar förr, upp emot månens skiva, tittar mot skogen, där gran och fur drar kring gården sin dunkla mur, grubblar, fast ej det lär båta, över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår, skakar huvud och hätta --- »nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla. Går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen --- korna d...

Veckans dikt

Idealism och realism av Gustav Fröding (1894) Nu är jag led vid tidens schism emellan jord och stjärnor. Vår idealism och realism, de klyva våra hjärnor. Det ljugs, när porträtterat grus får namn av konst och fägring. En syn, som svävar skön och ljus i skyn, är sann som hägring. Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllene dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor

Veckans dikt

Då gick jag ut  av Rumi (Jalal al-Din-Rumi, 1207-1273) I åratal kopierade jag andra, och försökte lära känna mig själv. I mitt hjärta kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle göra. Oförmögen att se,  hörde jag mitt namn ropas. Då gick jag ut.